Vi hade i alla fall tur med vädret!

I slutet på februari under några av de sista dagarna på jaktsäsongen brukar vi alltid
åka upp till fjällen för att jaga ripa. Vädret kan vara väldigt vanskligt den här
tiden på året. Djup snö, blåst och kyla tillhör inte ovanligheterna. I år hade vi
väldig tur strålande solksken, lagom vind och -5 – -8 grader. Det var rejält med snö,
en skare som höll bra och någon dm lössnö på den.
Det var bara det att vi efter 20 mils bilåkande kom på att gevären fortfarande låg i
säkert förvar hemma i vapenskåpet. Det var inte läge att vända utan bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Förhoppningsvis var det här både första och sista gången vi glömde den lilla detaljen.
Klara har fått träning i alla fall, hon har kunnat söka av fjället fint och det har varit ripa i luften flera gånger varje dag. Även om det varit gott om situationer är rip-tillgången dålig och det har hela tiden varit singel-ripor. Med tanke på det så var det kanske lika bra att vi inte hade möjlighet att skjuta. Förhoppningsvis blir det lite kycklingar till sommaren efter de ripor som vi sett de här dagarna.
Vilja har också fått känna på lukten av ripa men hon är mer intresserad av att försöka
jaga efter Klara och bita henne i bakbenen än att undersöka ripspåren.

Det här inlägget postades i Blandat och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.