Det händer så mycket..

Eftersom det var länge sedan hemsidan uppdaterades så har det hänt så mycket, mest trevliga saker men också sorgliga.

Vi börjar med det trevliga och först tar vi Miras(Duffy) bravader. Mira har gjort något unikt som ingen svensk münsterländer gjort tidigare. Hon har fått förstapris på viltspårprov i Norge och därmed blivit norsk blodspårchampion, N BCH, samt klarat anlagstest för vildsvin.
Hatten av för Mira och husse Heinz.

Heinz och Mira

Det har varit en hel del framgångar på utställningsfronten. Valparna i E-kullen har varit på utställning. Först på SVK Östras höstutställning i november där alla fyra tikarna fick excellent. Det var hela nio tikar i juniorklassen och bäst gick det för Jörgen och Edda som blev fjärde bästa juniortik.
Framgångarna fortsatte på SVK Östras vårutställning på Skokloster där Alice(Eira) blev bästa juniortik med CK bland fem juniortikar.

Alice med husse och matte

I Upplands Väsby blev vi också andra bästa avels- och uppfödargrupp. Jättekul att kunna visa upp sin uppfödning på detta sätt.

Avels- och uppfödargrupp, Elita, Alice(Eira), Edda, Lyra(Dolci, mamma till valparna) och Runa(Elja)

Även Vilda (Divine) har visat upp sig på utställning och visat att hon håller samma fina form som alltid. På SVK Södras vårutställning blev hon BIM i god konkurrens. Stort grattis till det!

Vilda och husse Steve på utställning där Vilda blev BIM.

Även min egen Lyra(Dolci) har fått visa upp sig på utställning tillsammans med sina valpar. Det gick oväntat bra och på tre utställningar har det blivit Excellent och två CK samt andra bästa tik två gånger. Nu vill vi gärna få ett tredje CK och därmed kunna hämta hem ett svenskt utställningschampionat på Lyra.

Lyra vilar upp sig efter utställningsframgångar i Skåne

Jag sparar det sorgligaste till sist för det smärtar fortfarande så mycket. Min allra bästa vän, finaste Vilja gick hastigt bort i slutet av februari. Efter en jättefin fjällvecka blev hon dålig sista dagen innan hemresa, Veterinärbesök i Ljusdal med vidarebefordring till djursjukhuset i Sundsvall där det visade sig att Vilja var så dålig att det inte fanns något att göra. Hon fick somna in i min famn och tomrummet efter henne är stort. Jag är så glad över alla fina minnen, alla jakter, alla framgångar på jaktprov men framförallt alla fina valpar som finns efter henne. Hon lever vidare i dem.

Vilja som hon verkligen var
Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.