I dag kom denna fantastiska bild på Tero från Narvik. Vilket underbart ljus det är där uppe nu.
2012 blev ett händelserikt år . Det finns många höjdpunkter men det som dominerat är ju utan tvekan Klaras och Münstersystrarnas första valpkull. En sådan fantastisk upplevelse men vi börjar från början.
Redan i januari gick Vilja sitt första prov i ÖKL(öppen klass). Hon var då bara 15 månader och kanske lite i tidigaste laget att starta henne i denna klass men hon skötte sig fint och fick en sexa i fältbetyg. På sommarens eftersöksprov klarade Vilja sin dubbeltia galant och därmed var 2:a priset i ÖKL bärgat.
I februari bar det i väg till Finland på utställning med både Klara och Vilja. Vi träffade Viljas syskon och uppfödare. Domare var avelsrådet för KLM i Finland, Erja Nummi. Vilja var i sitt höglöp och hade mycket märklig svansföring under sin uppvisning med det blev bra betyg ändå.
I början på året hade vi efter mycket funderande bestämt oss för att para Klara. När man väl bestämt sig kan tiden inte gå fort nog men oj vad mycket väntande det var innan valparna äntligen föddes. Först var det Klaras löp vi väntade på sen var det några nervösa dagar i väntan på hennes höglöp. Tänk om vi skulle komma försent, tänk om hon inte skulle gilla partnern vi valt åt henne. All oro försvann direkt när Klara och Jaco träffade varandra första gången. Det blev några väldigt trevliga och varma dagar i Esbjerg innan parningen var klar och vi vände hemåt igen.
Så for vi hem och väntade igen. Nu väntade vi på tecken att Klara var dräktig, även om magkänslan sa att så var fallet vill man ju ha bevis. Det tog några veckor innan det var helt klart att hon var dräktig. Så väntade vi igen och Klara växte och växte
Tio minuter in på den planerade valpningsdagen, 28 juli, kom den första valpen. Sedan kom de övriga fem i rask takt och Klara tog sig an detta som om hon aldrig gjort annat.
Nu följde åtta intensiva veckor där vi levde totalt i nuet. Valparna växte och utvecklades otroligt snabbt, det kunde hända något från en dag till en annan. 
Sedan kom de där spännande dagarna när valpköparna äntligen skulle komma på besök. Vad skulle de säga om valparna, tänk om alla ville ha samma valp. Det här löste sig så bra och ibland kan man undra vem som valde, valpen eller valpköparen.
Så en dag var valparna plötsligt åtta veckor och de blev hämtade en efter en. Många tårar blev det men det var ingen tvekan om att det var dags för dem att komma ut i världen och få utvecklas tillsammans med sin nya familjer. En otroligt intensiv,krävande och rolig tid med minimalt med sömn var till ända. Så många erfarenheter rikare är vi, så många nya härliga människor vi lärt känna och meningen med att ha hund hade fått ytterligare en dimension.
Valparna hann precis lämna oss innan vi åkte till Finland igen, denna gång till Junkkari-provet. En gigantisk unghundsmönstring för alla kontinentala stående fågelhundsraser. Det var jättekul att återse Viljas uppfödare och hennes syskon med ägare. Provet gick på helt underbara marker, ca 8 mil öster om Vasa där det fanns precis lagom med fågel. Tyvärr ingen bra fågelsituation för Vilja men bra kritik fick hon. Återigen tack till Viljas uppfödare Jouku som ordnade med allt inför denna resa och som fått oss inse att Finland faktiskt är väldigt är nära.
Veckan efter Junkkari bar det av till Skåne och Rikspovet. Ett prov som började i fantastiskt fint väder som sedan övergick i ett fruktansvärt regnande. Vilja slet återigen en hel dag men utan resultat. Detta var sedan något som upprepade sig under resten av provsäsongen. Alltid strålande kritik men inga godkända fågelsituationer. Vi har haft kul i alla fall och det är det som räknas. Många fina fågelmarker har vi gått på och nya trevliga bekantskaper har det blivit, både två- och fyrbenta.
Nu väntar ett nytt år där vi bl.a. ser fram emot att följa Klaras och Jacos valpar.
GOTT NYTT ÅR till alla er som följer vår hemsida!
Ozzy håller koll på pepparkaksbaket
Det har kommit en hel del julhälsningar och bilder på valparna och det är vi väldigt glada för.
Det är så kul att sitta och titta på dessa bilder och försöka hitta likheter och skillnader mellan valparna nu när de snart är fem månader. En sak som det inte är någon tvekan om och det är vem som är mor till dem. De flesta verkar i alla fall just nu har Klaras huvud och blick.
Flera av bildspelen på valpsidorna är uppdaterade med nya bilder.
Vi har fått en hälsning från Tero som var den valp som flyttade allra längst, ända upp till Narvik. Tero sitter här helt lugnt och studerar ett av alla de malmtåg som dundrar förbi.
Kolla på noga på bilden så ser man fjälltopparna mellan vagnarna. Härligt att kunna se fjälltoppar varje dag!
Det finns några fler nya bilder på Tero på hans egen sida under valpfliken.
Sören med Leon
I dag har vi haft valpträff igen. Förra gången kunde inte Leon komma ner från Bollnäs pga att det kommit så mycket snö. Därför blev det en extra valpträff för Leon och de som kunde vara med.
Även denna gång var vi på Långtora och nu var det Sören som gick igenom grunderna och introducerade valparna för fågel. Elsa som var med förra gången visste precis vad det handlade om denna gång och visade upp en frisk avance. Leon var också snabbt med på noterna.
Alla valparna som varit med på valpträffarna har visat stort fågelintresse, de har stått för fågel och vill gärna resa fågeln. En stor eloge till valpköparna som arbetat bra med sina valpar. Alla kan vid fyra månaders ålder komma på inkallning, de kan stoppas och de apporterar villigt och kommer tillbaka och lämnar i hand. En riktigt bra grund att stå på och jobba vidare i från.
Tack Sören och Amir på Långtora, ni är superduktiga!
Tack också till Elsas husse som klippt ihop en liten film från dagens träning.
Det kom ett mail från Finland med hälsning från Bono med familj.
Bono har som alla valparna i Klaras och Jacos kull vuxit till sig rejält. Han ser ut att bli en vacker brunskimmel.
Det är så otroligt roligt att få bilder på valparna och följa hur de utvecklar sig.
Bonos sida är uppdaterad med nya bilder.
Ozzy
I dag har vi haft första valpträffen för Münstersystrarnas A-kull. Valparna är nu fyra månader. Alla valpar som bor i Sverige skulle kommit men snöovädret ställde till det så nu fick de två som kom, Ozzy och Elsa, verkligen specialbehandling.
På förmiddagen fick Ozzy och Elsa sina första fågelkontakter. Amir på Långtora hjälpte som vanligt skickligt till med att presentera fågel för valparna. Det är alltid lika spännade att se hur fågelintresset väcks. Se filmerna nedan.
På eftermiddagen hade vi lite lydnadsträning. Alla har jobbat fantastiskt bra med både inkallning och apportering. Stopp-träning är något man kan hålla på med hur mycket som helst och vi fick lite tips från Amir hur man kan komma vidare med den.
Vi längtar redan till nästa träff för det var härligt att se valparna och träffa er engagerade valpköpare.
SKK´s bruksavelspris har i år tilldelats Rogstabergets Jackson Browne. Jackson är pappa till både Klara och Vilja. Det här är jättekul både för Annika och hennes familj som har tränat och äger Jackson men också för oss som har valpar efter Jackson och inte minst för rasen Kleiner Münsterländer.
Tänk vad bra det var att det var just Annika som fick ta hand om Jackson och utveckla hans förmågor. Grattis Annika!
Titta gärna på Annikas och Huntingbrownes hemsida.
Våra instruktörer Mattias och Niklasson
Avanceplattan
I helgen har vi äntligen kommit i väg på träning med Mattias Westerlund och Hundskolan Vision.
Efter att ha läst om Mattias Westerlunds inlärningsmetoder och tittat på en del av de filmer som ligger på nätet var det med stor förväntan jag åkte i väg på lördags morgonen. Det har varit en fullspäckad helg med teori och praktiska övningar och mängder med tips.
Vi var 10 st hundförare med på kursen och ung. lika många åhörare. Till sin hjälp hade Mattias Anders Niklasson som vi gått appporteringskurser hos tidigare.
Mattias vänder verkligen på begreppen en hel del och låter i princip aldrig sina hundar göra fel. Nej är ett kommando han använder väldigt sparsamt.
Han arbetar igenom hunden ordentligt när det gäller stånd, avance och stopp innan han presenterar hunden för fågel. Det spelar ingen roll om det är en valp eller en äldre hund som fått göra fel många gånger, behandlingen är i princip densamma.
Vi har jobbat med visionsripan och fått lära oss hur man gör med avanceplattan. Det kommer att ta några dagar att sortera alla intryck efter en mycket givande och trevlig helg. Sedan är det dags att försöka sätta i gång med dessa träningsmetoder för både Klara och Vilja.
Vi var och hälsade på Leon i Bollnäs för någon vecka sedan. Ett kärt återseende mellan mor och son.
Vilja visade hela sitt garnityr för Leon som inte lät sig imponeras. Han genomskådade henne lätt för Vilja är en mycket snäll hund precis som Klara.
Det finns nya bilder på Leon och från vårt besök på Leons sida.
